Exakt 1 månad kvar!

Shit, vad fort det gått sista tiden. Jag kan knappt tro att det är sant att operationen verkligen ska ske nu. Nåt som började som en avlägsen dröm om förbättrad hälsa och vad som kan komma att bli ett nytt liv är nu verklighet inom en månad. 
Att jag dessutom fått min operation av omtänksamma vänner är helt otroligt!!! Jag har bara några tusenlappar kvar på insamlingen nu för att täcka boendet och det är ju helt fantastiskt.  Jag kommer känna sån enorm tacksamhet till var och en av er som bidragit resten av mitt liv. 

Mitt i alla denna tacksamhet jag känner har också förhoppningar om vilka skillnader operationen kan göra i mitt liv smugit sig på.
I dom förhoppningarna ryms drömmar om att jag nån gång ska kunna springa ett midnattslopp igen, jag drömmer om att kunna dansa i timtal utan att vara ledbruten efteråt och framförallt slippa den hemska “växtvärken” som kommer efter några timmars stående eller annan fysisk aktivitet.
Jag önskar så att smärtan i ländryggen ska minska och tänk om jag skulle kunna gå en promenad på sommaren endast iförd klänning/kjol och slippa få skavande, blodiga sår på lårens innersidor.

Några saker som för andra kanske kan tyckas som skitsaker men som ändå skulle förbättra min livskvalité enormt är om kylan i drabbade områden kunde ge med sig – tänk att slippa frysa konstant från november till april – och att ha en hud som har en jämn temperatur och inte iskalla armar, händer och fötter medan svetten rinner på ryggen. Och vad bra det skulle vara att slippa återkommande febertoppar och förkylningar som tvingar mig att ta sjukdagar från jobbet.

Samtidigt som dom här tankarna tagit allt större plats senaste tiden så försöker jag också hålla tillbaka förhoppningarna just på grund av att det hittills är så pass olika hur resultaten blir. Jag förväntar mig goda resultat men är också rädd att bli besviken.

I vår grupp på facebook postas det ganska mycket bilder på olika resultat efter operationen.
Många har väldigt fina utseendemässiga skillnader där det blivit enorm förbättring av svullnaden men det är ju smärtan som jag är mest intresserad av att veta hur det gått med och det skiljer sig ganska mycket från fall till fall.
Vad dessa varierade resultat beror på vet vi ju inte i dagsläget men det är i alla fall många som blivit av med eller starkt reducerat både smärtan vid tryck och den enorma tyngdhetskänslan i benen och armarna.  

Här är bilder på en annan svensk kvinna som också opererat sig hos Dr. Klasmeyer och ni ser ju själva vilken enorm skillnad det gjort för henne. Hon skattar att hennes smärta gått från en stark åtta ner till en svag tvåa. “Efter-fotona” är tagna 8 veckor efter operationen.

Kommer jag i närheten av hennes resultat kommer jag vara mer än nöjd. Det ska bli fantastisk spännande att se vad som händer med kroppen efter detta och förutom en försäkring inför framtiden så ser jag det lite som en chans att börja om på nytt.