Lipödem grad 1 i hela ben, armar, rumpa och buk.
Smärtan och svullnaden är värst i lår och underben.
Det här är jag…. sanningen.
En kropp, och en sanning, jag i tjugo års tid har gjort allt jag kan för att dölja. Det enorma kroppshatet jag känt under så stora delar av mitt liv har äntligen landat i acceptans.
Nej, min kropp är inte vacker i det avseendet som de allra flesta av oss ser på skönhet. Men vet ni vad, jag har rätt att synas och leva ändå.
För oss med lipödem så spelar det ingen roll hur många timmar vi spenderar i gymmet, på löpbandet, hur bra kost vi äter. För våra sjuka fettceller är resistenta mot den typen av åtgärder.
Hela min struliga vikt- och hälsohistoria finns ju här på hemsidan och jag tänker inte gå in mer på den just nu men det finns såklart anledningar till varför jag väljer att publicera bilder på hur jag faktiskt ser ut.
Trots att jag vet att en del kommer äcklas av min kropp, trots att många kommer tycka och tro sig veta vad och hur jag äter och trots att en del av er där ute sitter och tänker “ännu en som ska bortförklara sin fetma med att det är en sjukdom” så väljer jag att göra det.
Till er som anser er ha rätt att döma mig säger jag bara att jag önskar att ni fick uppleva hur det är att leva i en lipödemkropp. Ge det ett år eller två… se vad det gör med ert psyke när vare sig strikta dieter eller hård träning sex dagar i veckan hjälper. Vad det gör med din kroppskänsla och hur många desperata åtgärder ni skulle ta till för att bli av med det fett ni känner inte tillhör vare sig er kropp eller personlighet. Lägg sen på andras nedlåtande blickar, tisslande och tasslande och oförstående läkare.
Att vara “fet” med lipödem handlar nämligen inte om karaktär – vi är förmodligen starkare än de flesta.
Jag bestämde mig för att ta dom här bilderna trots att jag självklart var skräckslagen över tanken på att publicera min kropp på nätet för allas beskådan. Men det fanns samtidigt en tanke och en känsla kring att det här är nåt jag behöver göra som en sista pusselbit i mitt eget läkande.
På vägen hem från fotograferingen spelades en av mina absoluta favoritlåtar på radion och tårarna som rann nerför mina kinder gick inte att stoppa. Jag har gråtit över min kropp så många gånger tidigare i mitt liv och känt så stor sorg över hur jag ser ut. Men nu gråter jag inte längre för att jag hatar min kropp. Jag gråter för att den kämpat i motvind i alla år, jag gråter för att jag hatat den och jag gråter framförallt för allt jag hindrat mig själv från att göra bara på grund av ett utseende.
I och med att jag nu förstått att det är en sjukdom jag har så har mitt liv har gått in en ny fas och äntligen kan jag säga att jag duger precis som jag är.
Det är ju trots allt Inte Mitt Fel.
Lyssna gärna på min inspirationslåt!
Jenny jag bara gråter när jag läser detta! Tänk vad du kommer kunna hjälpa unga vuxna att acceptera sig själva trots denna sjukdom!! Starkt! Jag har skrivit på namninsamlingen, hoppas att du orkar kämpa så det kommer klassas som sjukdom. När vi ses på söndag ska jag ge dig en STOR kram!
Kramar Jessica
Åh, tack vännen!!!
Ja, jag hoppas verkligen det. Vi kan inte ha det såhär längre, att allt fler mår så dåligt över sitt utseende när det finns så många andra värden i livet att ta tillvara på.
Tack, ser verkligen fram emot att ses! <3
Kramar!
Hej!
Väldigt intressant sida och väldigt modigt av dig att visa upp dig (inte för att du har något att skämmas för!!). Jag har samma problem som du, och samma symtom. Mitt debuterade i 25 – årsåldern när jag opererade bort min sköldkörtel. Jag har dock alltid trott att det ät myxödem. Och ärligt förstår jag inte skillnaden? Det verkar vara samma symtom? Jag frågar dig för jag har ännu inte hittat, el ens hört talas om, en läkare som erkänner att det existerar.
Jag undrar också över vikten, jag har i perioder kunnat gå ner bortåt 10 kg i vikt (även om det pga min ämnesomsättningssjukdom är svårare än för andra, är det otroligt om man har lip ödem? För jag har svårt att se att det skulle vara vanlig övervikt som gör så ont, och ser så konstigt ut. ?
Mvh Jenny
Hej Jenny!
Har du kunnat gå ner vikt på dina ömmande områden? Eller bara på övriga delar av kroppen?
Har du ärtkilnande kulor under huden? Får du lätt blåmärken? Är du kall i drabbade områden?
Har du svullnad i ansiktet, armar, händer och fötter?
Jag kan ju inte ställa diagnos men kanske kan hjälpa dig att bena ut vissa saker iaf…
Du får gärna maila på info@intemittfel.se om du vill skicka bilder och prata mer.
Kram Jenny
Hej!
Fina kvinna, vackra kvinna! Tack för en bra informativ sida. Vi med lipödem måste få ta plats o vi behöver få vara, få finnas . Din insatts i detta ämne gör skillnad.
tack för allt du gjort o gör !
Kramar i mängd l8 hedin
Hej Lotta!
Sent svar här men stort tack för ditt stöd.
Ja, vi behöver få synas nu… få visa våra medsystrar att vi finns. Det är inte konstigt att ingen känner till sjukdomen när vi är så sjukt bra på att dölja oss. Tänk om jag hade sett en annan ung tjej med “mina ben” när jag var tonåring. Om jag hade sett att jag inte var ensam.
Det ska bli ändring på det nu. Inom ett par år kommer Sverige var upplyst och då ska vi banne mig få vård för vår elaka sjukdom.
Jag ger mig inte förrän vi nått dit.
Stor kram till dig!
Du är vacker!??
Men åh, tack snälla!!! <3
Tror jag har det . Ser ut som du gör. Har mer på överarmarna än du. Min mamma hade det och det var smärtsamt för henne.