Nu har det gått tre veckor sedan operationen – en tid som bara flugit fram. 

Jag är van vid ett hejdundrande tempo och hinna med väldigt mycket om dagarna.
Så har inte fallet varit nu när jag varit så trött och medtagen efter operationen och även om jag var inställd på en svår återhämtning så har det faktiskt varit tuffare än vad jag trodde.

Jag har uppdaterat mycket på mitt instagramkonto under tiden men att sitta vid datorn och skriva blogginlägg har inte fungerat då benen redan efter en ganska kort tid svullnat upp rejält.

Sammanfattningsvis kan jag i alla fall säga att det har gått mycket upp och ner i måendet under de här första tre veckorna.
Det har varit lite grand som två steg fram, ett tillbaka och det är sällan framstegen inte följts av ett bakslag. 
Jag håller på med min dag-för-dag operationsdagbok men har inte hunnit skriva klart vecka två ännu, men det kommer för er som är nyfikna på detaljer och som kanske funderar på att operera er och vill ha mer ingående info.

Det har hänt mycket nu mellan v.2 och v.3, kanske framförallt med rörligheten.
Numera går jag nästan normalt – det känns i huden dock vid varje steg att den liksom dallrar så vid vibrationer känns det rejält. Men i övrigt kan jag nu nästan böja helt på båda knäna, jag kan nästan sitta i skräddare och jag når mina fötter igen utan kamp.

Det som sitter kvar i smärtväg är framförallt sårkänslan i huden, som brännsår eller skrapsår. Jag har sen några dagar tillbaka börjat sova utan kompression (enligt Dr. Stutz eftervårdsinstruktioner) och första natten gjorde täcket så ont mot huden så jag gick upp och satte på kompressionen igen – väntade två nätter till och nu kan jag sova med bara ben, men täcket känns fortfarande.
På alla ställen där det inte finns så mycket fett under huden – vrister, knän och utsida lår – har jag ont vid beröring men känseln har kommit tillbaka rejält bara under de senaste dagarna. 

Känselbortfallet i vänster lår är fortfarande ganska omfattande men det blir sakta men säkert bättre.

Yrseln som jag lidit av sen dag 1 har sakta men säkert blivit bättre och jag upplever det som att järntabletterna jag fick – efter mycket om och men – hjälper. Men det går långsamt.
I går var yrseln påtaglig igen, idag har den varit hyfsat bra – verkar som den hänger i hop med om jag är aktiv eller ej.

Med tanke på aktivitet har det varit svårt att få till den där riktiga vilan då jag varit iväg på behandlingar ungefär varannan dag och så har jag varit tvungen att gå på en massa olika besök hos vårdcentralen, mycket på grund av en strulande läkare. 
Till nästa operation kommer jag vara bättre förberedd så jag ska kunna få hjälp tidigare och inte behöva komma på så många återbesök.

I går var jag och tog nya kort då jag ju vill dokumentera min resa inte bara med beskrivning av mitt mående utan även utifrån sett, och lite har det hänt redan efter tre veckor. Jag är dock fortfarande ganska svullen och lika gropig i huden som innan.
Men vet ni vad!?!?
Jag har inte känt av min lipödemsmärta sen operationen!!! Det är så fantastiskt så jag knappt vågar tro att det är sant. 

Även om jag inte upplevt att mina värktabletter hjälpt mot operationssmärtorna har jag ändå ätit fyra ibuprofen om dagen i ungefär två veckor och det tillsammans med att jag inte har varit fysiskt aktiv gör att jag inte vågar tro att smärtan faktiskt kan ha försvunnit.  
Jag har ju hört om många som har sagt direkt på uppvaket att lipödemsmärtan är borta – men jag har inte vågat räkna med det.

Under de senaste dagarna har jag minskat på de smärtstillande till en om dagen så det borde inte påverka längre  och på lördag (om yrseln är ok) tänkte jag testa kroppen med lite lugn dans.
Efter det kan jag förhoppningsvis ha ett bättre svar på om smärtan faktiskt är väck. Det skulle ju vara en dröm….

Till alla er som bidragit till att göra detta möjligt vill jag återigen tacka från djupet av mitt hjärta!!!

Den 27 mars blir det uppföljning hos Malou där vi ska prata om hur det har gått för mig och då kommer det ha gått så pass lång tid så att jag kommer kunna lämna ett säkrare svar – men det verkar ju onekligen positivt såhär långt.

För er som missade första gången hos Malou – Efter tio kan ni för övrigt se de båda delarna här:

Jenny Borg har lidit av lipödem i 20 år – Malou Efter tio
Lipödem – okänd men inte ovanlig sjukdom – Malou Efter tio