Veckan för ny livsstil är här, men jag sitter still i båten
Vardagen är tillbaka och för många innebär det att ta tag i både nyårslöften och livet självt. Många ska ”komma i form”, påbörja stora kostförändringar och gå in i hälsoprojekt med full fart. Förr om åren skulle jag också ha varit en av dem just nu. Särskilt efter en höst där mina lipödemgropar har blivit betydligt fler och jag även blivit både tyngre och större. Men idag sitter jag still i båten.
Varför? Jo, tack vare att jag sen jag fann kroppsacceptans har börjat göra val utifrån vad som är bäst för min hälsa och mitt välmående – inte utifrån mitt utseende, en känsla av att inte duga eller andras förväntningar.
Viktökning, ökat omfång och ökade lipödemgropar
Den här kroppsförändring beror till största delen på att jag varit sjukskriven och arbetslös under hösten. Min ekonomi gjorde att jag helt enkelt inte hade råd att köpa samma nyttiga mat som jag vanligtvis brukar prioritera. Den första effekten av den annorlunda kosthållningen kom snabbt, och den var bekant – groparna. När jag går upp i vikt/inte äter antiinflammatoriskt brukar jag se den buckliga hudstrukturen på armarna först. Sen samlar det på sig rejält på baksida lår i området mellan rumpan och lår och så blir rumpan rejält ”packad” med fett. Det är i alla fall så känslan är. Att det är oerhört trångt och hårt där innanför huden och att fettet behöver “vecka sig” för att få plats.
Förändrad kropp utan panikkänslor
Den här utvecklingen pågick hela hösten och en decemberkväll när jag gick förbi en spegel här hemma såg jag resultatet nåt oerhört tydligt. I kvällsljuset från den mysiga julbelysningen trollade skuggorna fram varenda grop och varenda veck. Men, synen av min gropiga rumpa i spegeln triggade inte längre igång en spiral av negativa tankar. Bilden jag såg framför mig skapade inga känslor av att jag skulle vara mindre för det. Och framförallt – den skapade ingen panik!
Jag kände inget behov av att snabbt som attan återgå till min vanligtvis strikta kost, hoppa över att äta gott under de kommande juldagarna, att genast ge mig ut på jättelånga promenader eller försöka hitta på andra mer eller mindre desperata sätt att ”lösa problemet” innan någon annan skulle se.
Självkänsla frikopplad från utseendet
Nej, istället la jag upp bilden på instagram. En bild som jag under så stor del av mitt tidigare liv aldrig ens hade kommit på tanken att ta, än mindre låta någon annan se. Men trots mitt stora och tunga bagage av kroppshat och skam så har jag alltså lyckas ta mig till en plats där det känns helt ok att lägga upp en bild på det som jag tycker är ”värst” med min kropp.
Det är svårt att beskriva vilken otrolig känsla av frihet det är att inte längre vara slav under kritiska tankar. Att slippa ha en självkänsla som är ihopkopplade med utseendet. Att veta att min kropps förändringar inte behöver skapa panik.
Ingen åtgärd krävs
Inom högkänslighets-kretsar (HSP) har jag lärt mig ett uttryck som jag tycker passar bra på den här situationen: ”Det är noterat – ingen åtgärd krävs.” Det är precis den känslan jag har kring min kropp just nu. Jag har noterat förändringen – men ingen åtgärd krävs. Jag känner ingen stress, ingen ökad självkritik, jag har inga tankar på panikartade insatser. Jag kan helt enkelt bara fortsätta leva mitt liv som om inget hänt. Fortsätta göra val baserade utifrån kärlek och omtanke för mig själv. Det betyder att jag i lugn takt, så snart jag har råd med det, ska försöka återgå till min vanliga kosthållning – för att jag mår bra av det. Inte för att jag måste fixa till utseendet.
Känner du behov av att åta åtgärder?
Jag känner mig så tacksam över att jag tagit mig dit jag är idag så att jag kan rycka på axlarna av några kilon eller gropar hit eller dit. Men hur mår du denna januari? Har du också möjlighet att notera utan att åtgärda? Eller har du en liten elak djävul som sitter på nån av dina axlar och försöker övertyga dig om att du genast måste försöka gå ner i vikt, börja träna eller åta dig någon annan åtgärd? Känner du igen dig mest i mitt gamla eller mitt nya jag?
Dela gärna med dig av dina tankar!
Jag hade den känslan hela senhösten/vintern r/t försämrad relation och tankar/planering för separation, jag orkade helt enkelt inte hålla ihop allt utan har “tröstätit”.
Tänkte att ” jag tar det snart, börjar mitt nya år bättre” 🫤
Det som hände var att jag på nyårsafton insjuknade i trolig Campolybactinfektion med hög feber, kraftig diarre och fick en mer eller mindre “bra” start på det nya året med de där extra kilona bort “gratis”.
Känner nu att jag bryr mig inte, jag äter bra och kommer vara snäll mot mig själv
struntar i vågen och känner efter vad kroppen ( och knoppen) vill. Jag har ju också gjort flera operationer och det är ju dessa jag är rädd att ha gjort helt i onödan om jag skenar iväg i vikt.
Tack så mycket för att du delar med dig 🤗❤️
Har kommit till samma slutsats, ingen panik. Men julen är alltid jobbig. För mkt fel mat och stillasittande. Men ingen hets för det nu. Börja vattengympa igen och använda min lymfapress mer ska jag göra och sakta ändra matvanorna.
Så fint att du la upp bilden.
Känner så igen mig, men har i bakhuvudet att jag måste ta tag i min vikt. Gått upp 10 kg sen förra vintern och min hälsa är sämre. Säger som du, att nyttig mat ska behöva kosta mer. Jag undviker se mig i spegeln utan kläder, du gör det bra som lägger upp en bild på dig i trosor. All heder till dig. Kram
Hej Det är jätte jobbigt. Undrar fett sugning hjälper oss . Mvh Mahin