Eller ja, alltså det har jag ju alltid haft 🙂
Men vilken fantastisk känsla när jag idag möttes av en spegelbild där det faktiskt fanns ett glapp högst upp på insidan av mina lår. Jag blev så exalterad så min första tanke blev just:
– Jag har fått ett hål mellan mina ben!!!
Låter ju inte klokt men skämt åsido så betyder det här ju faktiskt jättemycket för mig. Tänk om det nu kan vara ett minne blott att lida sig igenom somrarna antingen med stora, blödande sår mellan benen eller inklämd i dubbla lager kläder för att slippa sår.
En sval, härlig klänning eller kjol, utan cykelbyxor under… det ni… vilken sommar det kan bli 🙂
I dag var första gången jag hade byxor på mig sen operationen och det var därför det här slog mig så hårt just idag, och just i detta ögonblick känner jag en sån enorm tacksamhet till en viss herre – Dr.Klasmeyer.
Jag och min kompis Hanna brukar kalla honom får vår superhjälte – och det är banne mig så det känns.
Han har gjort sååå fint jobb med mina ben och helt nya konturer av mina armar börjar också växa fram nu. Vem kunde ana att de här fanns där under hela tiden.
Det är som Winnerbäck sjunger i sin låt…
“Jag hugger i sten, men jag tror att jag sakta börjar se en kontur
Några armar och ben, jag jobbar mig inåt så jag ser en figur”
Ett fantastiskt resultat, supersnyggt!!!