Med tiden läker alla sår sägs det, men med tiden inser man också att huden aldrig kommer bli som den en gång varit. Det är fullt naturligt såklart, men med en mage som fick rejäla bristningar på ca 10 cm redan i tonåren och åtskilliga viktförändringar genom livet har huden min fått mer än den tålt. 

Jag hade en tanke om att jag efter att ha blivit av med lipödemfettet skulle kunna börja träna igen och så småningom kunna börja forma min kropp så som jag själv vill ha den.  
Som ni vet lider jag inte längre av kroppshat och inte heller är jag på något sätt hindrad av hur min kropp ser ut när jag väljer vad jag ska göra eller vad som får synas inför andra, men att själv styra kroppens utseende och på så vis ha kontroll har länge varit en dröm – och är det fortfarande. 

Efter min andra operation i oktober förra året har jag vid flertalet tillfällen gett mig ut på stan med en tanke om att köpa nya byxor. Men jag har gått bet.
Varenda par byxor jag provat, oavsett om det varit jeans, leggings eller kostymbyxor, har skapat en cameltoe-liknande gren där gylfen skurit in i mitt mjuka dallriga fett där innanför och skapat två utåtbuktande bullar på var sida om gylfen och i sned vinkel upp mot höften.
Ja, jag har ju trott att det var fett iaf…
Men magen som hänger där som en säck, hela vägen uppifrån mellangärdet och ända ner till venusberget har nu visat sig bestå av mestadels lös hud.

Min dröm om att ta kontroll över min kropp och börja forma den som jag vill har gått i krasch innan jag knappt hunnit påbörja den. 
Jag har tänkt väldigt mycket på det här framförallt senaste månaderna och varje dag när jag står i duschen eller klär på mig har hudvalken som hänger nästan ned över mina lår börjat kännas mindre och mindre som min egen och istället nåt som bara hänger där till synes helt dött. Jag känner igen känslan som exakt den jag kände med mina onda, kalla lipödemben.

Den övre delen av buken växer sig däremot större hela tiden och eftersom den är o-opererad bestämde jag mig för att be Sue Mellgrim att undersöka mig för att ge mig ett svar på om det är lipödemceller som fått fnatt där nu när dom andra är borta.

Vi kunde konstatera att det finns lite lipödemfett kvar i nedre delen av buken och att det i den övre förmodligen är en blandning av lipödem och vanligt friskt fett. 

Med den här nya informationen beslöt jag mig för att konsultera kirurg för att få veta vad som kan göras.
Sagt och gjort så var jag därför idag på Akademikliniken hos Angelica Hagelberg för att höra vad hon hade att säga. 

Det som hon menade skulle hjälpa mig var full bukplastik med fettsugning av kvarvarande lipödem i framförallt övre buk. 
Hon beräknade att ca 10-15 cm hud behöver skäras bort så naveln kommer behöver flyttas och hon tror att det rör sig om ca 1,5 kg hudöverskott.  Fettsugningen skulle göras med WAL.
Detta kalaset skulle gå på 85 000:- inklusive 2 övernattningar och all eftervård. Även eventuella korrigeringar ingår i priset. 

Jag väntar i dagsläget också på mailsvar från Dr. Klasmeyer då jag naturligtvis helst vill att han ska avsluta det han påbörjat. Men jag ställer mig lite tveksam till att göra plastikoperation utomlands och tycker att det skulle kännas tryggt att göra på hemmaplan. 
Jag fick veta att man på Akademikliniken har full sjukhusutrustning (förutom röntgen) en våning upp och har därför möjlighet att lägga in patienten för behandling om så skulle behövas.

Jag kommer i alla fall inte att göra någon lårplastik då jag känner att det skulle vara ett beslut fattat endast på utseendemässiga grunder och det strider mot mina egna värderingar kring MIN kropp. 
Däremot den hängande hudkanten som påverkar min vardag (och privata/intima delar av mitt liv) och faktiskt får mig att känna igen känslan från att ha en kroppsdel som inte är min egen, som hänger där död och sladdrar gör att jag känner helt annorlunda kring den.

Jag kommer konsultera tre kirurger för att få lite olika perspektiv och säkert olika tillvägagångssätt också och framförallt så kommer jag tänka mig mycket noga för innan jag tar ett beslut.